- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
158

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vallfarten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

välja Kolmordens klyftor och snår till sina gömställen
och att det således var orådligt för tvenne värnlösa
qvinnor, att begifva sig på den tillernade pilgrimsfär-
den dit, innan antingen det inbördes kriget vore slutadt
och vägarna åter säkra, eller han hunnit återkomma
från sin beskickning och vore i stånd att vaka öfver
deras trygghet. Redan nu tillät icke Carl, att de, så-
som de ville, färdades ensamma tillbaka till hemmet,
utan väpnaren skulle följa dem och sedan möta sin
herre på vägen uppåt Nerike. De gillade hans skäl
och lofvade att efterkomma dem.

»Eburu stor hjertans glädje det vore för oss,» sade
Elin, »att länge få fröjda oss åt den käre herrns när-
varo och hjertliga samtal, få vi likväl icke uppehålla
honom längre. Jag vet nog, alt han, för min fattiga
flickas skull, gerna fördrager resans mödor och icke
räknar på, att han ej får någon sömn i sina ögon;
men af oss vore det otacksamt, att tillåta något sådant,
och jag, som gammal gift hustru, bör väl visa, att
jag litet förstår af folkfolor och skick och seder i verl-
den. När man skall föra en brud till kyrkan, såsom
bennes riddare, så får man icke komma med röda
ögon och dåsigt anlete, hvilka vittna om, att man icke
gifvit sig ro att sofva, utan med frisk färg och glad
uppsyn, för att icke göra den unga och hennes tärnor
tungsinta och ängsliga. Annu mera nödvändigt är
detta, när man skall föra an en så hög och och för-
nämlig brud, som fröken Richissa. Derföre måste herr
junkern nu taga afsked af flickan här och begifva sig
bem och beskedligt lägga sig på sitt öra, så att ban
i morgon ser uthvilad och munter ut, och herrarne
och fruarna icke skylla på den dumma prestdottern,
som narrat honom till den långa färden, hvaraf han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free