Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vallfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
farväl med eder, farväl, du gamla hem ... ack, icke
mer min faders -heml» .
Då de, fram på förmiddagen, trötta af gåendet, satte
sig ned under skuggan af ett träd, dref en vallgosse
sina får förbi dem och sjöng derunder följande visa,
”Den unge Hårved Ulfsson från gården drager bort,
så många svonner honom följa månde,
och gladelig var färden, fast icke den var kort,
på Bergqvara hans bröllopp skulle stånda.
Men solen skiner hett öfver heden.
Och det var junker Härved, en riddare så båld,
stolts Hillivi så het den fagra bruden.
I dag hon skulle gifvas sin äkta man i våld
i perlekrona och i silkesskruden.
Men solen m. m.
Skön Hillivi från loftet den skaran komma såg,
« och ropade så lustigt till sin tärna:
med riddaren att skämta det leker i min håg!
”Stolts fröken, eder lyder jag så gerna.”
Men solen m. m.
På hufvud satte fröken nu en skråpuk så ful,
att skrämma kunde den hvar man som såget,
med horn och bockaskägg och hyn båd” grön och gul,
och ställde sig i korsvägen mot tåget. . id
Men solen m. m.
”Och hvart skall ni | nu rida, herr riddare så Maka?
Ur " gallhornet jag bjuder er att Aricka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
