- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
165

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vallfarten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

rade der, så voro der likväl många vilda djur, föga bättre
än röfrarne, som om natten gingo ut att söka sitt byte,
och ostyriga jägare drefvo der också omkring, som
bade ingen försyn hvarken för Gud eller heliga ting,
så att den fagra jungfran lätteligen af dem kunde lida
någon smälek. Ville de åter stanna hes dem öfver
natten och hålla tillgodo med hvad deras ringa koja
hade att erbjuda, så kunde de sedan morgonen derpå
fullfölja kosen, hinna fram till den fromme mannens
tjell och sedan till aftonen vara tillbaka hos dem. Rå-
det var godt och modern böjd att antaga det; men
Ragnild brann af otålighet att komma fram och bad
så vänligt, att Elin ej måtte låta förskräcka sig af slika
inbillade faror. -

»Natten är ja så ljus,» sade hon, »att den föga skil-
jer sig från dagen, och om vilddjuren vaka, så sofva
deremot ’de onda menniskerna, och för dem hyser jag
långt större fruktan.»

IF detsamma började en uf skräna inne i skogen.

’ »Hör hur ömkligt den: fola roffågeln tjuter» ropade:
Elim. »Nej, kära barn, du må såga hvad du vill och
vara hur otålig som helst, mer se nu får du mig icke
hogre i qväll. Det var det tredje olycksbudet, och
icke bör man heller med öppna ögon och berådt mod
gå i bråddjupet, när man ser det gapa framför sig.
Natten är ingens vän, heter det, mer än den ondes och
hans anbangs. Hu, det går en kall rysning genom
märg och ben, när jag tänker på den mörka skogen nu
så här sent, och jag tycker mig se en svart skepnad
med gnistrande ögon och sådana der horn, som den
stackars Hitlivi var nog barnslig att taga på sig, ja,
jast en sådan der tycker jag mig se lurande bakom
hvart träd, och gastar med läten som den der ufven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free