Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vallfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Båten tog en lång omväg rundt omkring landt-’
udden, så att det var nära afton, innan den hann fram
till borgen. Under färden sökte Guttorm med alle-
handa föreställningar och artigheter, på sitt vis, roa och.
trösta de båda fångarna, sägande dem, att de hos ho-.
nom ingenting skulle sakna, att han lagat rum i ord-
ning åt dem, för hvilka hans styfmoder, fru Ingeborg
sjelf, icke skulle skämmas, att han enkom för dem tin-.
gat en skaplig kammarpiga, att hans kök vore så godt:
som något på tio mil deromkring och hans källare
ännu bättre, att de skulle få lefva som i ett dagligt gä-
stabud och så vidare. Men då han ej möttes af något
annat, än Ragnilds tystnad och moderns tårar, trött-:
nade ’ ban slutligen att tala utan svar, lemnade. qvin-
norna i fred och underhöll sig endast med tjenaren;
som syntes vara hans förtrogne och i alla hänseenden.
passande -dertill.
Vid bryggan bjöd Guttorm sin hand åt Ragnild, att
bjelpa henne stiga i land; men då hon förblef sittande
tyst -och orörlig, tog han henne på armarna och bar
henne icke blott upp ur båten, utan äfven in i borgen.
För att undvika en likadan. behandling af drängarnes-
grofva händer, följde Elin godvilligt. Anlända dit,
infördes de i tvenne med omsorg inredda kamrar, som
sades vara bestämda för Ragnild, under det en annar,
genom en smal gång skild derifrån, anvisades åt Elin
till sofrum. Guttorm förklarade likväl, att han allde-
les icke ville hindra moder och dotter att, så mycket:
de behagade, vistas tillsammans i hvilket rum de funno
för godt. En medelålders qvinna var F bestämd till de-
ras uppassning.
»Ni är i dag förmodligen- Iitet trött af resan, skön
Ragnild,» sade han, »och jag lemnar er således i fred,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
