Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vallfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
ej, att jag ernar, Tikt andra qvinnor, hvilka, som jag,
haft den olyckan att blifva en öfverdådig mans fångar,
för att rädda min tro och min ära, förgripa mig på
det lif, som Gud gifvit mig, och som han ensam skall
taga ifrån mig. Nej, jag skall icke nyttja annat va-
pen emot eder, än tålamod och undergifvenhet för Her-
rans beslut. Min goda moder har lofvat att vara tå-
lig liksom jag. Detta är vår föresats, vårt fasta be-
slut. Ni vet nu huru vi erna göra, gör ni hvad eder
godt synes och hvad ni kan ansvara för inför både
Gud och menniskor. Hans dom väntar eder en gång;
den förmår ni ej undgå, och äfven den verldsliga träf-
far eder kanhända förr, än ni det förmodar.»
Hon satte sig ånyo med samma lugn, samma sorg-
fria väsende, som röjt sig i hennes ord, under det hon
talat. Dessa ord blefvo icke utan sin verkan på Gutt-
orm. De voro så tydliga och bestämda, så fria från
allt trots, all ögonblickets hetta, att han ej kunde tvifla,
det de voro det fulla medvetandets, den mogna öfver-
läggningens språk. Han ville dock icke tro det, ty
alla hans förhoppningar, alla hans beräkningar skulle
då uppgå i rök. Med ett skämt på tungen gick han,
men tänkte för sig sjelf: jag skall likväl se huru bon
skickar sig i morgon, och om ej det stolta modet till-
dess. hunnit sjunka.»
Det sjönk emellertid icke, ty andra dagen fann han
henne alldeles sig lik, och ehuru han återkum flera gån-
ger, i tanka att öfverraska henne oberedd, märkte han
likväl icke den ringaste förändring i bennes anlete el-
Jer skick. Det var som om hon vistats hemma hos
sig och emottagit besök af en för henne alldeles lik-
giltig gäst. Detta kunde han ej begripa, ty att hon
skulle rasa, förtvilla, röja afsky och hat, det hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
