Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vallfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
poDet ena kan jag förtälja dig, om dig lyster att
höra,» svarade Knut, i det han åter tog bägaren och
nickade åt sin granne. »Du har kastat ut dina tärnin-
gar på brädet och på dem satt allt hvad du har att
våga: lif, heder, egendom och käresta. Tappar du,
det vill säga om Carl Ulfsson en vacker dag rycker an
här emot gården med några hundrade knektar och bön-
der och stormstegar och murbräckor och brandhakar
och annan dylik bråte, och lofvar dina drängar säker-
het till lif och lem, och kanske till och med glömska
af det framfarna, så får du vara glad, om de endast
nöja sig med att löpa ifrån dig, och icke till på köpet
föra dig bakbunden ut till den ädle herrn, hvilken då
håller för dig en vacker förmaning och sedan öfverant-
vardar dig åt fogden i Linköping, som kanske sänder
dig till din fromsinte fader, der du väl kan ana hvad
som väntar dig.»
Guttorm satt en lång stund tigande, under det Knut
för sig sjelf gnolade på en visa:
”Liten fågel sjöng på qvist:
icke må du ta mig;
nej, min bhjertans kär förviest,
endast han skall ha mig!”
»Han skall icke ha fågeln» ropade Guttorm. »Men
nu har du sagt mig hvad jag gjort, säg mig, om du
kan, också hvad jag skall göra.»
»Ja, se det var en hbusförhörsfråga, det,» återtog
Knut. »Vill du taga det säkra för det osäkra, så vore
väl saken icke omöjlig att hjelpa. Du skulle då för-
foga dig till tärnan, kläda dig i säck och asko och med
ångerfull röst bedja henne om förlåtelse för hvad du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
