Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Guds Dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
ropar om hämd. Herren hafvet hört detta rop, och
hämdens dag är kommen. Den vrånga staden, hvars
invånare tillåtit den skriande orättvisan, hafver nått
böjden af sin blomstring och förkofran. Hon skall från
denna dag nedgå derifrån och blifva fattig och ringa
aktad bland sina systrar i landet. Endast Ragnilds
namn och hågkomst skola åt efterverlden gifva henne
ett svagt återsken af sin fordna ansenlighet. Men först
skola mångfaldiga straffdomar hemsöka henne. Inom
en mansålder härefter skall himlens eld förtära dess
boningar, hundrade år senare skall en ny brand härja
benne, och fyra gånger inom nya tvenne århundraden
skall hon åter ödeläggas af lågorna. Hvad de skonat,
det skall vattoet, fiendens svärd och pestilens full-
borda ").” Grufligt skulle det vara, om jag måste tro,
att det är mitt usla blod som framkallat dessa hemsö-
kelser, och huru gerna skulle jag icke vilja låta det
gjutas hundrade gånger, om jag dermed kunde afvärja
dem från de menlösa oföddas hufvuden’!»
» Väl dig, alt du så tänker; men bvad förstå vi af
den Allsmäktiges outransakliga beslut? Det endast
veta vi, alt han är en sträng hämnare, som hemsöker
fädernas missgerningar inpå barnen intill tredje och
fjerde led. Din död, som det lättfärdiga och fåkun-
niga folket i dag skall åse, utan att hindra den, är
visserligen icke den enda orättvisa och missdåd, som
det i sin tanklösbet och öfvermod låtit komma sig till
last. Hämnaren ser det länge och tiger i sin långmor
dighet; men när måttet är fullt, flödar det öfver sina
RR RR: 4 . - |
t) Se Widegrens Beskrifning öfver Östergöthland , första band:
Skildringen af de olyckor, som öfvergått staden. ”Hvem
kan,” heter det deri, ”efter så många ach ofta svåra olyc-
kor, förnudra sig öfver, att Söderköping förlorat till ech
med skuggan af sin fordna storhet?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
