Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huru kamelen fick sin puckel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
»Puhl» sade kamelen, och hunden gick bort och
talade om det för mannen.
Efter en liten stund kom oxen med oket på nac-
ken till honom och sade: »O kamel, kamel, kom och
drag plogen, du som alla andral»
»Puhl» sade kamelen, och oxen gick bort och
talade om det för mannen.
Vid dagens slut kallade mannen tillsammans
hästen och hunden och oxen och sade: »O, I trenne
djur, det gör mig ondt om eder, helst som världen
är splitt spångande ny; men den där pustande ma-
skinen i öknen kan väl inte arbeta, efter han inte kom-
mit hit än. Jag skall därför låta honom vara i fred,
och på det att ingenting må blifva försummadt, mås-
ten I arbeta dubbelt så mycket.»
Då blefvo de tre mycket onda, ty världen var
splitt spångande ny, och de höllo en öfverläggning,
och det skälldes och gnäggades och bölades så det stod
härliga till i öknens utkant. Och kamelen kom gående
och tuggade »mjölkgräs», som silkesväxten kallas, lat
så att det dröp af honom, och så skrattade han åt
dem. »Puhl» sade han, och så gick han sin väg igen.
Kort därefter kom den djinn, som har uppsikt
öfver alla öknar, rullande i ett dammoln. — Djinner
färdag alltid på det sättet, för de äro troll. — Och
han stannade för att prata och öfverlägga med de tre.
»Djinn öfver alla öknar», sade hästen, »är det
rätt för någon att vara lat, när världen är splitt spån-
gande ny?»
»Det är det visst inte», sade djinnen.
»Då skall jag tala om, att midt i er ödsliga öken,
där vinden tjuter som värst, finnes det en gynnare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
