Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elefantbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
Och så vandrade den unge elefanten hem tvärt-
igenom Afrika och svängde och viftade med snabeln.
När han ville äta frukt, ryckte han ned frukten från
trädet i stället att som förr stå och vänta tills den
föll. När han ville äta gräs, ryckte han själf af det,
där det växte, i stället att som förr falla på knä och
beta. När insekterna stungo honom, bröt han af en
trädgren och begagnade den som flugviska, och så
fort solen kändes alltför het, gjorde han sig en ny
drypande dykalott. När han tyckte, att det var litet
ensligt att gå där ensam genom Afrika, sjöng han för
sig själf genom snabeln, och den musiken var star-
kare än ljudet från åtskilliga mässingsorkestrar sam-
manslagna. En särskild liten afstickare gjorde han
för att uppsöka en bred flodhäst, som han inte alls
var släkt med, och den smällde han upp ganska
ordentligt för att öfvertyga sig om, att den tvåfärgade
pyton-klippormen talat sanning med afseende på den
nya snabeln. Den återstående delen af tiden använde
han till att plocka upp de melonskal han tappat på
vägen till Limpopo — ty han var en ordentlig paki-
derm eller tjockhuding.
En mörk afton kom han tillbaka till sina anhö-
riga och vänner, och han rullade upp sin snabel och
sade: »Hur står det till med er?» De blefvo mycket
glada att få återse honom, men sade strax: »Kom
hit, så skall du få smäll för din frågvishet. »
»Jo pytt!» sade elefantbarnet. »Smäller bäst,
som smäller sist. Nu skall jag visa er, hur det går
till, för jag kan konsten.»
Och så vecklade han ut sin snabel och slog
omkull två af sina kärälskliga bröder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
