Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huru det första brefvet blef skrifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
slog sig ned i gräset, och Taffy visade honom hvad
hennes pappa höll på med. Främlingen tänkte: »Det
var ett högst märkvärdigt barn. Hon stampar i mar-
ken åt mig, och hon gör miner. Hon är säkert dot-
ter till den där ädle höfdingen, som är så hög, att
han inte alls låtsar om mig.> Och så log han arti-
gare än någonsin.
»Nu», sade Taffy, »så vill jag, att du skall gå
hem till min mamma, för dina ben äro längre än
mina, och du drunknar nog inte i bäfverkärret, och
så skall du be att få pappas andra spett — det där
med gvarta handtaget, som hänger öfver spisen»,
Främlingen — som var en äkta tewara-man -—
tänkte: »Det var ett högst märkvärdigt barn. Hon
svänger med armarna och skriker åt mig, men jag
begriper inte ett ord af det hon säger. Om jag nu
inte gör hvad hon vill, så fruktar jag storligen, att
den där stolte höfdingen, mannen-som-vänder-ryggen-
åt-besökande, kommer att bli ond». Han steg upp
och gick och ryckte ett stycke näfver af ett björk-
träd samt räckte ’det till Taffy.
»Åhå», sade hon. »Nu förstår jag! Du vill väl
ha min mammas adress? Inte kan jag skrifva bref,
men jag kan rita taflor, om jag har något att rita med.
Var snäll och låna mig hajtanden, som du bär på
halsbandet.»
Främlingen -— och han var en tewara-man —
sade ingenting, och därför räckte Taffy upp sin lilla
hand och drog i det vackra pärl-, frö- och hajtand-
halsbandet, som han hade på sig.
Främlingen -— som var en äkta tewara — tänkte:
»Det var i sanning ett det allra märkvärdigaste barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
