Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katten, som gick för sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katten, som gick för sig själf.
ör nu på och var riktigt uppmärksam, ty det
Pp jag skall berätta hände och skedde och blef
och var, då de tama djuren voro vilda, min
vän. Hunden var vild, och hästen var vild, och kon
var vild, och fåret var vildt, och svinet var vildt —
så vildt som möjligt — och de vandrade omkring i
de vilda skogarna på sina vilda stigar. Men det vil-
daste af alla djuren var katten. Han gick för sig
själf, och för honom voro alla ställen lika kära.
Naturligtvis var mannen också vild. Han var
alldeles förskräckligt vild. Han blef inte det allra
minsta tam, förrän han träffade kvinnan, och hon sade
honom, att hon inte tyckte om att lefva på hans
vilda sätt. Hon tog reda på en treflig och torr
grotta att ligga i, i stället för att hvila på en hög
fuktiga löf; och hon strödde ren sand på golfvet; och
hon tände en skön vedbrasa allra innerst i grottan,
och hon hängde en torkad vildhästhud med svansen
nedåt, tvärt öfver ingången; och hon sade: »Var snäll
och torka af dig om fötterna, innan du kommer in,
och nu ska vi sätta hushåll.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
