Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katten, som gick för sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
här?» Och kvinnan sade: »Han är icke längre den
vilda hästen, utan han är den förste tjänaren, ty
hädanefter skall han alltid, alltid, alltid bära oss från
ett ställe till ett annat. Rid på hans rygg, när du
beger dig ut på jakt.»
Dagen därpå kom den vilda kon, med det vilda
hufvudet högt i vädret, på det att de vilda hornen
icke skulle fastna i de vilda träden, gående till grot-
tan. Katten följde efter och gömde sig, alldeles som
han gjort förut. Och allt gick till som det förut
gått till, och katten sade detsamma som förut; och
sedan den vilda kon hade lofvat kvinnan att hvar
dag gifva henne sin mjölk i utbyte mot det under-
bara gräset, vände katten tillbaka till den våta vilda
skogen, svängande sin vilda svans och vandrande på
sin vilda stig, just såsom förut. Men han talade
aldrig om något för någon. Och när mannen och
hästen och hunden kommo hem från jakten, och
mannen gjorde samma slags fråga som förut, sade
kvinnan: »Hon är icke längre den vilda kon, utan
gifvarinnan af god föda. Hädanefter skall hon alltid,
alltid, alltid gifva oss den varma, hvita mjölken, och
jag skall sköta om henne, under det att du och den
förste vännen och den förste tjänaren äro ute på
jakt.»
Dagen därpå väntade katten för att se efter om
något af de öfriga vilda djuren skulle begifva sig till
grottan, men då ingen i den våta vilda skogen gjorde
det, gick katten dit alldeles ensam. Och han såg
hur kvinnan mjölkade kon, och han såg skenet från
elden i grottan, och han kände lukten af den varma,
hvita mjölken.
Kipling, Just så-historier, Lo)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
