Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katten, som gick för sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNG)
»Det kommer jag aldrig att göra», sade kvinnan,
»men skulle så ske, att jag säger två berömmande
ord om dig, så får du sitta framför elden 1 grottan.»
»Och om du säger tre?» sade katten.
»Det kommer jag aldrig att göra», sade kvinnan,
»men skulle så ske, att jag säger tre berömmande
ord om dig, så får du tre gånger om dagen lapa
varm, hvit mjölk, och detta till evärdliga tider.»
Då krökte katten sin rygg och sade: »Må nu
förhänget för grottans ingång, och elden längst inne
i grottan, och mjölkkrukorna, som stå vid elden,
minnas hvad min fiende och hustrun till min fiende
sagt.» Och han gick bort genom den våta vilda
skogen, svängande sin vilda svans och vandrande på
sin vilda stig.
Då mannen och hästen och hunden den aftonen
kommo tillbaka från jakten, sade kvinnan ingenting
om den öfverenskommelse hon träffat med katten, ty
hon var rädd, att de icke skulle tycka om det.
Och katten gick långt, långt bort och gömde sig
i den våta vilda skogen på sin vilda stig, och han
blef så länge borta, att kvinnan alldeles glömde
honom. ’ Det var ingen annan än läderlappen — det
där lilla upp och nedvända djuret, som hängde inne
i grottan — som visste hvar katten gömt sig. Och
hvarje afton plägade läderlappen flyga till katten och
underrätta honom om hvad som händt.
En afton sade läderlappen: »Det är ett litet,
litet barn i grottan. : Den lille är ljusröd och trind,
och kvinnan tycker mycket om honom.»
»Jaså», sade katten och lyssnade uppmärksamt,
»men hvad tycker den lille om?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
