- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
7

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7

Det stora vägguret pekade pà fem minuter före sju.
Ännu hade ingen gjort gubben Käck någon fråga, angående
det ämne, som han ville taga till sin berättelse, ty de
visste alltför väl, att han icke tyckte om att "folk var
nyfiket", såsom hans ord föllo, men ändtligen ljöd det
första timslaget genom rummet. Den gamle fanjunkaren
torkade sig om skägget med den blå näsduken, och som
klockan slog mycket långsamt, hade han god tid att göra
sig i ordning. Också sade han, när det sjunde slaget
väl förklingat.

— Skål för kung Karol, mine vänner! Det var
en — — —

Fortsättningen på talet afbröts, derigenom att
dörren öppnades, oeh mor Brita, ledande sin son Nils vid
handen, trädde in.

Anders Käck tyckte i allmänhet icke om att blifva
afbruten, när han talade, och isynnerhet när han, såsom
nu föreslog en skål för sin afgudade hjelte. Hans höga
panna rynkades, ögonen blixtrade af harm, och med stark
stämma utbrast han:

— Menniska, kundo hon inte hållit sig utanför
dörren ett par minuter till!

Mor Brita, som aldrig förut hört den gamle
knekten tala, blef ytterst förlägen och stammade några
afbrutna meningar till sitt försvar. Hon kom alldeles af
sig, men så gjorde icke hennes pojke, den munvige Nisse.
Utan att låta skrämnia sig af fanjunkarens bistra
uppsyn sade han:

— Mor och jag ha kommit hit för att höra er
tala om salig kungen och hans långa värja, jaha, sä sa’
Kalle och Janne för ett par timmar sen, och att vi
kommit för sent, är inte vårt fel, ty vägen hit är just
inte så kort, och mor orkar inte att gå så fort. Hade
jag varit ensam, så skulle — — —

— Jaså, du vill också söka att försvara dig, din

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free