Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
— Ja, såla åstad mod den uu, fortsatte Pligg och
höjde den päfylda stånkan.
— Berätta, berätta, ropade de andre om hvarandra,
vi äro högst nyfikna att få höra något om kung
Ka-rol och hans värja.
Den ende, som ej upplät sin mun, var Nisse, men
hans ögon, hvilka, allt ifrån det han kom in i
Träsko-Gretas stuga, nästan oaflåtligt varit fästa på den gamle
knekten med förtjusning och beundran, talade i stället ett
så mycket vackrare språk. Gamle fanjunkaren såg dessa
blickar och förstod bönen, som låg i dem. De erinrade
honom i ett nu om hans egen sorglösa barndom, om
afskedet från den kära modren och om alla de löften, han
gifvit henne. Hade han hållit dessa löften? Ja, derom
vitnade nogsamt hans vackra mannaålder och hans
ålderdom. Det var också derför som han lugnt kunde
blicka in i barnets ögon.
— Jag vill ej dröja längre, sade han och lade sin
stora och grofva hand på Nisses välbildade hufvud,
utan berätta eder en historia, i hvilken jag, såsom den
gamle sjöbjörnen Flaggström nyss yttrade, spelat en
vigtig roll. Vi kunna ju föreställa oss, att det är den
gamle knekten, som talar, oaktadt vi här vilja berätta den
med andra ord. Berättelsen erhöll till öfverskrift:
Karl XILs Värja.
I.
Östra stranden af floden Narev, som vid Sierock
flyter in i Bug, var vid tiden för denna berättelse, ett
at åren i början på sjuttonhundratalet, delvis beväxt
med skogar, hvilka här och der uppnådde en längd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
