Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•27
snöklumpar behängda buskarne. Men Hjalmar Stålros
var icke mer villrådig, om hvad som var att göra. Han
sköt på måfå; ett högt anskri sade honom tydligt, att
att hans kula träffat målet. Han såg också i snöljuset,
huru en person vältrade sig ut från den förut omtalade
busken, allt under det han upphäfde höga jemmerrop.
Hastigt kastade sig fänriken ur sadeln och skyndade
fram till den sårade, allt under det han qvarhöll
springarens tyglar.
— En lithauer, utbrast han plötsligt och ämnade
just böja sig ned öfver den sårade, hvilken plötsligen
förstummats, då tvenne hans kamrater, som legat på lur
bakom busken, störtade fram. Vid första angreppet
ryggade fänriken tillbaka några steg, och bittert
ångrade han, att han icke suttit qvar på hästryggen, i
hvilket fall det skulle blifvit honom lättare att försvara sig.
Det var tydligen detta, som fienderna ville förhindra, ty
med sina långa lansar ansatte de vår hjelte af alla krafter.
Hjalmar Stålros hade svårt att reda sig i denna
strid, och för att ytterligare öka svårigheterna för
honom, blef han lätt rispad i högra armen af den ena
lit-hauerns lans. Han kände hur blodet småningom förrann,
och, vi kunna säga det, för första gången i sitt lif erfor
han rädsla. Till råga på olyckan hördes också i fjerran
ropet af annalkande polackar, och att det var ryttare
framgick tydligt af de lifliga uppmaningar, med hvilka
de eggade sina springare. Ingen tid var här att
förlora. Anlitande hela sin skicklighet i fäktning lyckades
det ändtligen för Hjalmar att spetsa den ene lithauern
och att med en snabb rörelse bemäktiga sig hans lans.
När hans motståndare såg detta, blef han en smula
förbryllad, hvilket återigen hade till följd, att lian icke nog
tog sig i akt. Detta såg också fänriken; en skicklig
stöt, och den hvassa värjspetsen genomborrade lithauerns
högra arm; så ett språng åt sidan, och innan motstån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
