Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
tjena sig af ryttarens anbud och fly. Hon kunde då
lättast komma ifrån Saphieas efterhängsenhet! Men hvad
skulle den gamle farfadren säga? Skulle ej hans hårda
förbannelse för hela lifvet tynga hennes hjessa och
förbittra hennes dagar.
— Nej, tänkte hon, jag flyr ej, utan öfverlemnar
mig åt ditt beskydd, heliga Guds moder. Fäll du dina
varmaste förböner för mig och min lycka. Högt sade
hon: Jag tackar dig, min vän, för ditt anbud, men kan
icke antaga det.
— Hvarför det då? sporde ryttaren förvånad.
— Emedan det vore orätt af mig att så bedröfva
min gamle farfar, som måhända en gång framdeles skall
komma att behöfva min hjelp. Jag lägger med fullt
förtroende min framtid i Guds händer.
Anders Käck teg en stund; han tycktes öfverväga
något. Slutligen sade han, i det lian räckte fram sin
grofva hand:
— Om fänriken varit här nu, skulle han sagt er,
att ni är en engel. Gör som ni vill, men tillåt blott
mig att vaka öfver er.
— Gerna, gerna, sade Anna och lade till
bekräftelse härpå sin fina hand i ryttarens, der den totalt
försvann, jag skall hädanefter vara så mycket tryggare,
då jag vet, att jag har två trogna vänner, som se till mig.
— Två, utbrast ryttaren och såg sig omkring, inte
ser jag mer än en, och — — —
Ett skallande skratt från Annas läppar afbröt Läck
och gjorde honom en smula brydd.
— Än fänriken då, hviskade hon, rodnande, tror
du ej, att han också vakar öfver mig ?
— Anamma och regera, honom hade jag alldeles
glömt, utbrast Käck med en komisk åtbörd. Men jag
tycker han borde vara här nu i rappet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
