Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
föredöme hafva varit nog, för att egga honom till de
’utomordentligaste ansträngningar. Man efter man följde
sedan troget i spåren. Intet knot, inga suckar öfver
trötthet, endast munterhet och under allt detta ett skarpt
vaksamt öga på den omgifvande nejden. Så tågade
svenskarne fram mot Mniszeks murar.
De kommo just ut från en gles skogsdunge, då
konungen frågade, i det han pekade på en mörk punkt vid
södra horisonten:
— Hvad är det der?
Hjalmar ansträngde sina ögon för att se. Efter
•några ögonblicks besinning sade han:
— Troligtvis Mniszek, ers majestät.
— Jaså, troligtvis.
— Ja afståndet är ännu för långt, och dessutom
gör den hvita snön, som öfverallt är sig lik, att det är
svårare att igenkänna föremålen. Jag är icke heller så
hemmastadd i denna trakt.
— Å, sade kung Karl leende, ni låg ganska
länge i qvarter på slottet. Ja, till och med så länge,
slutade han, att ni lär hafva förlorat ert hjerta der.
— Ers majestät!
— Ja ja, så har jag hört. Skada blott, att hon
skall vara den der upprorsmakaren Koniecpolskys
sondotter.
Hjalmar kände sig helt beklämd, Kungens ord voro
långt ifrån ämnade att underhålla de glada känslor, som
förut bott hos honom. Han vågade likväl icke begära
närmare förklaring, men när han sammanstälde dem
■med de ord, kapten Kruuse fält, insåg han nog, hvad
■den gamle grefven hade att vänta, i den händelse han
föll i kung Karls händer. Hjalmar kunde likväl icke
hålla tillbaka dessa ord:
— Men icke kan väl ers majestät straffa sondottren
för gamle grefvens förseelser?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
