- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
57

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57

lade han i korthet- resultatet af sin vandring och slutade
med dessa ord: Ni ser alltså, nådig fröken, att det visst
icke är omöjligt att komma ut härifrån. Men hvad skola
vi taga oss till, då vi komma ut, när inga hästar finnas.
För mig går det nog an att taga mig fram öfver
snöfältet, men för er! Jo, nu har jag det, fortfor han, och
hans blickar glänste af stolthet, jag vill bära er fram
till svenska lägret; jag känner mig stark nog dertill.

Anna log och räckte den barske krigarn sin hand:

— Den heliga jungfrun och alla helgon välsigne
eder, hviskade hon. Men nu fort till verket, ty vi
kunna blifva hindrade. Jag skall blott hämta min
kappa.

Med dessa ord försvann den unga flickan hastigt.

— Hon talade om sin jungfru och sina helgon,
mumlade Anders Käck, under det han noga undersökte
gången, sä att ingen obehörig skulle stå honom i
vägen-Det är icke heller för deras skull som jag åtager mig
det här räddningsarbetet, utan för fänrikens och den
vackra flickans egen skull. Synd om dem, om de inte
skulle få hvarandra. Blir allt ett ståtligt par, vill jag
lofva! Bara nu kungen, som inte gerna tål fruntimmer
i lägret, vill ge sitt samtycke, annars är det ackurat
stopp med hela giftermålet. Men vi ska hoppas det
bästa. Se der kommer tösen tillbaka. Stackars liten; det
kostar nog på, skall jag säga, att se så der — — —

— Nu är jag färdig, afbröt med hviskande
stämma den unga flickan.

— Men, har ni noga öfvervägt det steg ni tager,
sporde ryttaren, som i detta afgörande ögonblick erfor
liksom litet samvetsagg öfver att ban lånat sitt bistånd
åt den unga frökens flykt från den gamle grefven. H-ar
ni — — —

— Inga om och men, afbröt Anna otåligt. Jag vill
ej gifta 111ig med Johan Saphiea, och derför har man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free