- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
66

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

— Ja, och jag vardt förundrad deröfver!

’ — Vardt ni förundrad? Hvarför, om jag får
fråga.

— Det ser ut, som om det skulle finnas
fångar i –-

— Alldeles; ni har rätt. Ser ni, jag har också
svurit på, att min sköna fästmö, ty ännu har jag icke
uppgifvit hoppet att engång, om icke förr, så när
kriget tar slut, få kalla henne så, skall resa till
karmeli-terklostret, ty detta är enda sättet att rycka henne ur
svenskens våld. Min plan är mycket enkel. Då alla
sofva, och äfven skön Anna njuter en behöflig hvila,
inskynda soldaterna, jag skall sedan gifva dem order
derom, taga flickan med våld och föra henne —–-

— Men det är ju att förgripa sig på hennes
person, öfverste, och det kan jag icke tillåta, afbröt
grefve Stefan förnärmad.

— Nå, så låt henne hellre kasta sig i armarne på
den der svenske kättaren, som säkerligen är med derute
och endast väntar på stormning för att gripa sitt offer,
sade öfversten med hård stämma. Gör i den saken, som
ni vill, men jag kan också försäkra eder, att jag i
dylikt fall icke skall lägga två lansar i kors för att
hindra hennes bortförande midt för edra ögon. Men kasta
sedan icke skulden på mig.

Med dessa ord ville Johan Saphiea gå, men Stefan
Koniecpolsky höll honom tillbaka.

— Gör som ni vill, frände, sade han dystert. Det
är visserligen svårt att nödgas bruka våld, men hellre
än att hon skall falla i den der kättarens händer, så
får ni eröra, som ni vill. Farväl så länge. Men ett
lägger jag er på hjertat: gå icke för långt; ni känner
hennes sinnelag.

Johan Saphiea nickade stumt. Sedan han väl sett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free