Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måndag 18. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med bördor av monkeynuts på huvudena och avlägsna
sig med kaffe och granna japanska tygbitar.
När vi resa, tränges butiksfolket i dörren för att
begapa oss. De bilda en vacker teckning i black and
white — rullande ögonglober och vita tänder mot
dunklet inne i boden.
Klockan 1,15 komma vi ut på stora vägen som leder
till Nationalparken. Vårt närmaste mål är dess första
camp, Pretorias Kop. Jag kan inte få ur mitt minne
ingången till handelsboden vi nyss lämnat. Jag
tänker mig en vacker tavla, ett levande konstverk. De
lysande ögonvitorna mot svart bakgrund. Först långt
efteråt upptäckte jag de brunsvarta kropparna och de
lysande prydnaderna, alla troligen från Tyskland eller
Japan. Landskapets lejonfärg, vintergul och tropiskt
torr.
Nu se vi ut över parken. Blåa höjder längst borta.
En liten kafferboskapshjord. Lundar av mörkgröna
träd. Högt lejonfärgat gräs.
Ingångsgrinden till parken. Skylt:
PRETORIUS KOP
En kiosk med skylt:
LION SKIN BAGS MATS FOR SALE
Här köper man inträdeskort till parken, vykort,
fruktansvärda lejonklor som kunna användas som
halsduksnålar. Entrén är billig, bara ett pund för oss
fyra. Tryckta lappar med lämpliga varningar klistras
fast på bilens vindruta.
Och nu har jag äntligen nått målet för min längtan
under åtskilliga år — Kruger National Park.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
