Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tisdag 19. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tisdag 19. 5.
Vi ha hyrt två kraals. I den ena ligga Julius Stade
och jag. Jag vaknar och undrar hur mycket klockan
kan vara, men mörkret står som en svart mur framför
mina ögon och jag vill inte vädta kamraten genom att
dra eld på en tändsticka. Ännu höres lejonens rytande.
Jag tassar tyst bort till dörren, öppnar den försiktigt
och går ut på gården.
Nu är det stjärnklart och kraalernas toppiga tak
och trädens massor stå svarta mot den underbart
vackra stjärnhimmeln. Från alla håll höres rytande,
hur nära kan jag inte avgöra. Det känns kallt som
på vintern hemma att stå så här i bara nattskjortan,
men jag vill stanna ute tills jag för livet inpräglat
stämningen i mitt minne — kanske jag aldrig får
uppleva den en gång till.
Jag har läst många beskrivningar på lejonens
nattliga stämma och måste medge att det ligger något
majestätiskt triumferande i den. Där finns intet
tonfall av barmhärtighet men inte heller något av vrede.
En missionär, som en gång försökte ge mig en inblick
i lejonens själsliv, kallade dem grymma och deras
röst vredgad. Jag var nog vänlig att inte kalla honom
idiot och olämplig som lärare — ty jag hade icke
kommit till Afrika för att omvända missionärer, men
den gången kände jag starkare än någonsin hans yrke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
