Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
26. 5.
Klockan 1/2 7.
Jag har just vaknat, då Julius Stade kommer in i
min hytt och säger:
— Vill du se, hur vi går över baren, får du gå
upp nu!
Vi äro loss från kajen. Durban ligger i
morgongryning, yrvaket. Duiglio ligger kvar. Dess väldiga skrov
ser förnämt majestätiskt ut.
En bogserbåt hjälper oss att vända fören mot baren
genom att skjuta på. Adjö med den! Nu äro vi
ensamma. Molnen börjar glöda — vi få vackert väder.
Vi äro först utgående båt, en stolt känsla i detta
väder. Solen bryter fram genom ett moln. Det ljusnar
över inloppet, utanför vilket brotten välva sig mäktigt
mellan pirarna. Tre valbåtar före oss rulla våldsamt.
Nu pirarna! Kaaparen börjar sätta i sjön. Södra piren
är mycket nära oss och höljes i väldiga skummoln.
Detta är liv! Detta är skönt! Vi börja rulla så smått.
Lotsbåten kommer för att hämta lotsen, som med ett
elegant hopp, väl avvägt i den arga sjösättningen, i
nästa sekund befinner sig på eget däck. Jag
applåderar och vinkar åt honom från bryggan. Han ler med
en fulländad honnör. Farlig karl för kvinnor! Aj aj aj!
Vackert var det i alla fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
