Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Capetown 29. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med likadana kläder, hatt och utåtvända fötter.
Möjligen voro hans skor en aning sämre än originalets.
Han är van att de avresande kasta småslantar till
honom från relingen. Han verkade så tragisk på mig
att jag kände mig helt ruskig till mods och av
verkligt medlidande kastade två 2 ½-shillingsstycken till
den stackars mannen. Det var de enda slantar som
kunde synas i detta herrans väder. Men han
upptäckte dem icke, fast folk ropade och visade var de
lågo. Han letade efter dem i det strömmande regnet
på den smutsiga kajen, petade med sina magra
fingrar i järnvägsspåren, medan Kaaparen sakta satte sig
i rörelse. Det var mitt sista minne av Capetown, ett
hemskt som bet sig fast i min hjärna — den gamle
gråhårige förfallne komedianten halkande på en räls
och snavande över sina långa skor, liggande där
omkullramlad i sin chaplinkostym och rotande i smörjan
efter pengarna — en järnvägsvagn skymde honom
slutligen och jag gick rysande in i min varma
eleganta hytt.
Klockan 8 eftermiddagen. Vi ha nu ätit middag
under växande sjö. Jag placerade mitt brännvinsglas
i bröstfickan och svagdricksflaskan i kavajfickan,
medan de andras glas och tallrikar trots bordens
slingerkanter dansade utefter golvet. Klockan ½ 9.
Detta kan man kalla sjögång. Jag har stuvat om mina
tillhörigheter för att få sova i fred. Jag har gjort
bekantskap med en ung kultiverad fransman M. René
Démaretz, före detta officer, parisare, nu ullhandlare
och bosatt i Port Elizabeth, på bröllopsresa till Europa
med sin unga vackra fru. Sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
