Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tisdag 2. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Huru utnyttja denna situation så att jag får
upprättelse för de 28,000 »pansarna»?
Den pinsamma tystnaden bröts omsider med äcklig
inställsamhet av Svante:
— Hör du Ludvig! Du har ju ingen
kistepresenning?
— Nej, svarade jag, och ingen kistesurring och inga
kistestroppar heller.
— Jag går akter och kuttar dig en bit, föreslog
stuert.
— Ta då bramduk, rådde Lundgren, och tre
famnar vevlingslina till kistesurring.
Då stuert gått akter sporde jag Lundgren med
blicken riktad på fläskkorgen:
— Vad ska Lundgren ha för sina kistestroppar?
— Dom kan du väl få till skänks, mente Lundgren,
som hela tiden följt mina blickar.
— All right, svarte jag, då jag satt Lundgren i land
med den tunga fläskkorgen, skruvar jag loss
kistestropparna och sätter dom på min kista.
Ädelmod fanns inte i min själ. Ett par kistestroppar
den tiden var ett sjömansarbete av rang med sju
sorters platting och valknopar, som prydde de ädelt
formade handtagen till sjökistan (kistestropparna).
Stuert kom med duken och vevlingslinan. Jag
tackade knappt. Jag kände mig nu som bådas jämlike
och behärskade fullständigt situationen. Vi språkade
om likgiltiga saker men jag märkte fortfarande
inställsamhet i deras fjäskande tal.
Men ännu var inte måttet rågat för stuerts
förödmjukelse. Visserligen hade han knyckt en bit
segelduk och en repstump, men min andliga upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
