Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tycker mig se honom omhändertagen av allvarliga,
blonda engelska sjuksystrar, men jag hoppas att de
första lagren smuts avlägsnas av negrer. Själv skulle
han säkert ha valt ett negersjukhus, men han är ju
trots sin tatuering, som kommer honom att likna en
söderhavsvilde, dock en vit man, vars prestige måste
upprätthållas till vad pris som helst.
Klockan 6 förmiddagen.
Jag vaknar vid buller och skrik och ser ut genom
mitt öppna fönster. Några hundra negrer ha kommit
ut till Kaaparen i sina surfbåtar och börja fylla vårt
lastrum med kakaobönor. Jag formligen hoppar i
kläderna och ger mig ut på däck. Så gott som alla
surfbåtar i hamnen äro engagerade för Kaaparen.
Endast två fartyg till ligga för ankar, en holländare och
en tysk, som lossar bilar. Trängseln vid vår båtsida
är fruktansvärd och skriket infernaliskt. När jag visar
mig vid relingen på bryggan fördubblas oväsendet och
blir mångdubblat, då Hugo Lindberg och ett par
andra passagerare komma till.
— Massa, gimmee cigarettes, massaaa! vråla de
båtbesättningar som inte äro ombord och stuva in lasten.
— Massa, massa, massaaa! Me good boy, me
tobacco, massa!
Jag kastar ned några cigarretter från bryggans
imponerande höjd och allmänt slagsmål blir följden.
Många ramla i sjön, men alla simma som fiskar. De
brottas i båtarna och i vattnet om våta cigarrettrasor.
Jag går ner till stewarden och köper ett par hundra
billiga cigarretter — inte av girighet, tro mig, o läsare,
utan av klokhet — och det jag trodde vara slagsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
