Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=O
hafvet. "Det var en groflemmad, ovanligt högväxt
man, litet krokryggig af att gräfva i jorden och
bo i för lågt rum. Ansigtet var groft med stora
drag, håret och det tjocka skägget tätt småkru-
sigt, buskigt och eldrödt. Han såg ut som en
vilde, men midt i allt detta satt ett par öppna,
ljusblåa barnaögon.
Från en af de närmaste grupperna kom en
man emot honom och hälsade: »Go dag, Njedel!
och tack för sist!»
Nj&del vände halft på hufvudet och hälsade
igen.
«Det var bra att jag träffade dig i dag,» sade
den förste, »så kan vi få prata lite om tångstran-
den och kanske få höra hvad andra menniskor
tänka om den saken.»
»Jag bryr mig inte om andra menniskor, Sö-
renj» svarade Njzedel; »och hade du också låtit
andra menniskor vara i fred, så satt jag inte här
på tinget till skam och åtlöje.»
» Vi måste finna oss i att våra onda mörksens
gerningar varda uppenbara, när de väcka förar-
gelse i församlingen
» Förargelsel Om hvar och en skötte sitt, blef
det ingen förargelse.»
»Det är nödvändigt att förargelsen kommer,
men ve den menniska —>»
Njedel reste sig upp till sin fulla höjd och
afbröt tvärt: > Hvad var det du ville säga om tång-
stranden?»
Sören Börevig var en lång, framåtlutande karl
med gult, stripigt hår och hvita ögonhår. När han
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
