Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, de säga att det inte blir förr än efter
middagen.»
»Har du mat?» |
» Nej, det var ingen hemma, som kunde laga
till någonting åt mig,» svarade Njedel kort.
»Hm, det är ju sant,» mumlade åldermannen,
»kom så gå vi in till Tobias lots och få oss litet
i västen.»
Allmogen vek åt sidan och hälsade på lots-
åldermannen, men ingen låtsades se den långe
Nj&e&del, som kom bakefter. —
Det såg regnlikt ut. Långt ute i hafvet stodo
mörka molnväggar och sjön var grå med små
hvita prickar.
Det blåste en frisk sydvest, och i de stora,
runda stenarne vid stranden sköljde bränningen ut
och in, släpande med sig långa slemmiga tång-
strimlor. Från stranden steg en kort backe upp
emot gårdarne, som lågo tätt tillsamman.
Mellan husen var det trånga, smutsiga vägar,
gödselhögar och all slags orenlighet; dynggrepar,
rostiga plogbillar, halfva hjul och vrakstumpar
från skepp af alla slag, som hafvet under årets
lopp hade lagt upp i stranden. Men framför bo-
ningshusen var det oftast en liten röjd plats, der
allmogen samlades, satt på trappan utanför förstu-
qvisten eller på slipstenen invid husväggen.
Fastän det var midt på ljusa sommardagen,
låg det något mörkt och dystert öfver det hela.
Himlen hängde lågt ned med gråa molnsäckar,
hafvet var också grått. Och de rödbruna, tjärade
husen, ’som i solsken kunde lysa så vänligt med
hvita fönsterkarmar, gardiner och blomkrukor, voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
