Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=== He et
drog honom i rocken och Alfred Bennechen, som
förde protokollet, gjorde miner, medan häradshöf-
dingen pratade och vred sig otåligt på stolen.
> Ändtligen blef Kruse färdig, och konkubinats-
målet ropades upp.
Dörrarne ut till förstugan och gården voro
nu öppna, och allmogen stod tätt packad ända
der utifrån och ett stycke fram på golfvet i tings-
salen.
All vadmalen, som var våt, började lukta, då
den kom in i värmen; luften blef tjock och ber-
linerblå, och dropparne rullade tätt ned öfver
rutorna. Ute i förstugan stod den surögde i den
tätaste trängseln. Han var så liten, att han ingen-
ting kunde se, men han lyssnade oroligt efter
hvarje ord och förstod icke det minsta grand.
Då häradshöfdingen hörde svarandens namn,
sade han: »Nje&del? Hvad är det för ett barba-
riskt namn?»
»Det är det samma som Nils,» inföll Tofte,
som alltid var till tjenst, »uppe i Heiegårdarne
säger folket Njedel i stället för Nils.»
» Jaså, men nu ä’ vi inte i: Heien, alltså heter
karlen Nils — hvad mera?»
>» Vatnemo —>»
»Vatnemo?» frågade häradshöfdingen otåligt.
»I mantalslängderna står Vandmo,» inföll
Tofte.
»Ja, naturligtvis -— hvad är det för slag?
Alltså heter han rätt och slätt Nils Vandmo. Vi
sk’a inte ha något målsträfveri i protokollen.» Vid
dessa ord såg domaren strängt ut öfver folket och
sedan bort till amtmannen, som nickade bifallande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
