Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagsljus från fönstren, som sutto högt uppe på
väggen.
Sedan Kristine kom i huset, hade det meller-
sta rummet varit användt som hennes sängkam-
mare. Dervid föll det sig så, att farbror Anders
måste gå genom hennes rum för att komma till
sitt. Det var just icke trefligt, men hon brydde
sig dock ej mycket om det. Farbror Anders var
så snäll mot henne, och den stora vackra staden
hade så många öfverraskningar för henne, att hon
fick bugt med sin längtan efter hemmet.
Dessutom var hon glad öfver att vara bland
främmande, som ej visste om den skam, fadern
hade dragit öfver sig sjelf och henne.
Det fina statsrådsherrskapet nickade åt henne,
då hon mötte dem i portgången. Fröken Hilda
hade till och med stannat och talat med henne
ett par gånger.
Kristine tyckte det var mer än man kan vänta,
att en så fin dam ville tala med henne, som bara
var en simpel bondpiga. Deremot förstod hon ej
att sätta tillbörligt värde på kandidatens älskvärd-
het. För det första var hon säker på att Alfred
kände till hennes fars skam; dessutom var det nå-
gonting, som oroade henne, i den ton af förtro-
lighet, hvarmed den unge herrn talade, när han
hejdade henne i porten eller till och med kom
ända ned i rummet.
Då tyckte hon mycket bättre om doktorn,
husets äldste son; men med honom hade hon
bara talat två gånger.
Då Kristine hade varit i staden ett par veckor,
fick hon bref hemifrån:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
