Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
placerat statsrådets penningar, ja några insinuerade
i största hemlighet, att han ibland hjälpte till med
ett litet kontant förskott. Man skrattade i allmän-
het litet åt den fåfänge grosshandlaren; ty som
han genom eget arbete hade förvärfvat sig sina
penningar, var det i de flestes ögon ingenting no-
belt med hans rikedom, och man kände sig retad
af den prakt han utvecklade. Georg Delphin bru-
kade säga: »Det är det otrefliga med honom, att
bäst man tror, att man talar med grosshandlar
Falck, upptäcker man plötsligt, att det är handels-
man Olsen man har framför sig.»
Fru Falck-Olsen delade ej sin mans passion
för stora fester; hon tyckte bäst om små trefliga
té-supéer för fruntimmer. Man visste ej hvem
eller hvarifrån hon var, ty — som kammarherren
uttryckte sig — hennes stamträd var ett af de för-
sta grosshandlaren fälde, när han började kafva
sig upp.
Emellertid hade hon tåligt och läraktigt följt
sin: man uppåt, så att nu fylde hon sin plats i det
eleganta hemmet utan att sticka af alltför mycket.
Visserligen brukade Delphin ännu i hemlighet
kalla henne madam Olsen, liksom det var ett af
hans nummer att föredraga skildringar af »muntra-
tionerna på Olsens danslokal>, men de, som kände
frun, voro ense om, att hennes godmodiga varma
hjärtelag rikligen uppvägde de små förseelser hon
begick mot den fina tonen.
Dessutom hade hon ett präktigt utseende, och
hon tog sig riktigt bra ut, då hon i sin ljusgråa
-moiréeklädning gick genom salongerna och ord-
nade ett och annat, innan gästerna kommo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
