Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EE EA
» Åh, inte tar Anders pengar af mig,» svarade
Njedel stött.
Åldermannen läste vidare:
»Hvad angår den i Eder merabemälta skrif-
velse omtalade godtgörelsen för min kära brors-
dotters vistelse i mitt hus, kan någonting sådant
icke af mig ifrågasättas.>
» Hvad sa” jag?» utropade Njadel stolt.
» Måtte blott vistelsen under mitt ringa tak
blifva henne till sann välsignelse! De ungas sin-
nen dragas lätt, och alltför lätt till denna verldens
fåfänglighet, ack föga tyckas de akta på de äldres
råd och förmaningar. Och mycket ondt lurar på
en ung flicka i en stor stad, så att vi måste af allt
hjerta bedja och önska för vår kära Kristine, att
hon måtte stänga sitt öra för smicker och för-
förelse och deremot öppna det för de erfarnes
förmaningar.
Ja, måtte vi alla hafva öppna öron för san-
ningens röst; medan det ännu är vår kallelses tid.
Med synnerlig högaktning
Anders Mo.>
»Ja, den Anders, den Anders!» sade Njzedel
beundrande, »det var det mor alltid sa’: »Du,
Njedel>, sa” hon, »är dum som en flundra, men —>
»Jag undrar hvad han menar med det?» mum-
lade åldermannen eftertänksam,» det ser nästan ut
som om det går någon och lurar på Kristine.»
»Ar du galen, ålderman? Hvad ska” vi göra
åt det?»
»Jo, vi får väl skrifva, att hon skall se upp —>
»Och tala med Anders — skrif det, ålderman!
— att hon måste lyda Anders i allting.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
