Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad menar herr statsrådet med det? Är
jag kanske inte en pålitlig man?»
»Lugn, lugn, käre vän!» sade statsrådet Ben-
nechen småleende och tryckte honom ned i en stol.
»Jag skall be att få förklara er min mening med
ett litet exempel. Ni gaf, som ni påminner er,
för ett par månader sedan en bal, en lysande fest,
kan jag säga; der fattades ingenting, allt var vac-
kert, korrekt, värdigt, kort sagdt comme il faut.
Och ändå — tillåt mig påminna er om en särskild
scen. »
Nu var statsrådet i sitt element. Små hemliga
förhandlingar på tu man hand för stängda dörrar
var den situation han tyckte mest om. Hans tal
fick då en konfidentiell, förtrolig ton, som om han
hvarje ögonblick till gunst för den han talade
med öppnade sitt hjerta, omtalade hvad han eljest
ej anförtrodde någon, ja egentligen helst borde
ha förtegat; allt på ett sådant sätt, att man gick
ifrån honom med den öfvertygelsen, att man var
i besittning af statsrådet Bennechens fulla och
odelade förtroende och hade alla regeringens hem-
ligheter i sin hand. Och dock sades det om ho-
nom, att hans väsentligaste egenskap som statsman
var en smidig, men orygglig diskretion.
Han ryckte sin stol tätt intill grosshandlaren,
vände sitt vackra, öppna ansigte mot honom och
fortsatte: »Det kan se underligt ut att en gäst
kritiserar värdfolket, men vi känna ju hvarandra,
och eftersom vi just äro inne på det ämnet, må
det tillåtas mig att uttala en — en viss grad af
förvåning öfver edra invitationer.»
»Jaså —? Det förstår jag inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
