Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Anders ville, ty Anders var den, som för-
stod det, och den ende, som visste råd för allt.
Derför hade Kristine mycket svårt att förstå
åldermannens epistlar; men hon fick en obestämd
känsla af, att allt icke stod så väl till der hemma,
fastän det alltid stod i brefven, att Njedel hade
det bra på allt sätt. Men ännu underligare voro
de många vinkarne och häntydningarne till henne
sjelf. Så satt hon en dag i februari och grubb-
lade öfver ett ställe i åldermannens sista bref:
»Jag har lefvat länge och sett mycken sorg
och jämmer förmedelst älskog och bedrägeri, när
han hörde till fint folk, för de äro icke att lita
på med flickor; men du skall bedja att ditt hjerta
måtte dragas från kärlekens korta fröjd och till
en förståndig man, om han än är litet gammal,
så gör det ingenting, när det är öfverståndet,
hvaremot en god utkomst är enligt min åsigt
den största vinst och fördel nota bene i längden.»
Kristine satt ännu med hufvudet i handen, då
hon såg fröken Hilda gå förbi fönstren uppe på
satan soch vika af ini porten Det" varen så
bestämd vana hos Hilda att titta ned, då hon kom
från staden, att Kristine halft i tankar reste sig
upp och öppnade dörren.
Hilda ämnade först gå förbi, men efter att
ha sett sig försigtigt omkring åt alla håll, smög
hon sig ned och stängde dörren efter sig.
Kristine betraktade henne förvånad.
»Du får inte säga till någon, att jag har
varit här, Kristine! Mamma har förbjudit mig att
gå till dig.» ;
»Hvarför det?» frågade Kristine allvarligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
