Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från det hon var helt liten hade hon hört,
att hon var misslyckad. Hon hade vant sig vid
att uppfatta moderns sorg öfver den enda dotterns
fulhet mera som en förebråelse än som ett bekla-
gande. Och dertill var fru Bennechen till största
delen sjelf skulden.
Ty hon, som sjelf var så vacker och som
framför allt satte värde på ett godt yttre, blef
ibland otålig och beklagade sig bittert öfver, att
just hon skulle drabbas af det straffet att föda en
sådan dotter till verlden. Och mången gång un-
der Hildas uppväxande tid hände det, att modern,
när hon hade styrt ut henne på bästa sätt, slut-
ligen kastade bort alltsamman, brast i gråt och
utropade: »Hvad tjenar det till alltihop? Du
är och förblir misslyckad — oförbätterligt miss-
lyckad!»
Alla= moderns tarar brände ste- djupt 10 4
Hildas veka sinne. Och allt, som under åren
ville välla fram inom henne, förkrymptes i mod-
löshet, och hon blef så rädd för sin mor, att hon
nästan icke vågade röra sig, när fru Bennechen
var närvarande.
Fröken Hilda var 23 ar. Hemma 1 huset
fick hon ej göra någon nytta, der fans husmam-
sell, och i sällskapslifvet blef hon på grund af sin
fulhet endast tåld — utsatt för de otaliga, bittra
små förödmjukelser, som så rikligen slösas på de
fula och obetydliga, som samlas i vrårna.
Hennes enda glädje var Johan; de båda miss-
lyckade höllo ihop. En gång hade hon fått lof
att gå igenom en guvernantskurs; statsrådinnan
ansåg, att man »till en viss grad» borde uppmuntra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
