Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 120 —
då blefve kanske den sista villan värre än den
första.»
»Ja, är det inte just det jag har sagt för länge
sedan», jämrade sig frun, »men aldrig vill du lyda
mitt råd, alltid skall du —>
»Lugn, lugn bara, kära Adelaide! Ser du —
kunna vi inte få henne bort, så — så —>» ’han
gjorde en liten diplomatisk paus.
»Så:» upprepade hon.
» Nåväl -— så skicka vi bort honom.»
Sådana små öfverraskningar var statsrådet mä-
stare i; hans hustru såg på honom: »Ja, vet du
hvad, Daniel, det vore kanske inte så tokigt.»
»Lugn bara, som jag säger, kära Adelaide,
så hittar man alltid på en utväg. Du vet hur
gerna Johan ville till Wien i fjor. Nu kan han
få resa.»
»Och stanna länge borta —>
» Ett år åtminstone, om det skall vara honom
till någon nytta i vetenskapligt hänseende.»
» Vetenskapligt — din skälm!» sade stats-
rådinnan skämtsamt; en sten hade fallit från hen-
nes hjerta.
Men innan de lade sig att sofva, måste
statsrådet afge det löftet, att så snart Johan hade
rest, skulle han tvinga Mo att skicka bort Kristine,
så att hon kunde vara alldeles borta och glömd,
när Johan kom tillbaka från utlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
