Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 167 —
Doktor Bennechen gick uppför de två tre
trappstegen. Han hade sett henne — han hade
sett hennes ansigte tydligt nog för att icke glöm-
ma det, om han blef hundra år. En obestämd
fasa grep honom. Hastigt knäpte han ihop sin
rock och skyndade bort för att uppsöka doktor
Rohde.
Han träffade den gamle husläkaren i en län-
stol, läsande tidningar.
» Nej, se den hemkomne professorn! Välkom-
men, min gosse! Hur står det till med dig?»
Doktor Rohde sade ännu du till statsrådets barn, som
han hade sett växa upp från det de voro små.
Johan svarade ej på detta vänliga tilltal, utan
frågade kort och andlöst: »Hvad är det åt Kristine?»
»He? Kristine?» frågade Rohde och tog af sig
glasögonen. »Jaså, du menar henne i portvakts-
rummen. Har du sett henne?»
» Ja.»
» Nå ja, då vet du väl hvad som är åt henne»,
sade: den gamle; läkaren allvarligt, »det är-ett’ af
de svåraste fall jag har haft. Det ser ut som om
hennes friska blod och präktiga kropp vore mer
än vanligt predisponerade för giftet —>
> Men — men hvem? Hvem har smittat henne?»
Johan Bennechen var likblek, och svetten perlade
fram på hans panna.
»Men kära min gosse, hvad du tar dig nära
af detta!» sade doktor Rohde, som började förstå.
»Det är naturligtvis hennes man. Han har legat
på utvärtesafdelningen två gånger -— visste du inte
det? Jag har honom här i protokollet — det är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
