Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18 (17)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 181 —
TLL otsåldermannen Seehus kom in från köket.
God dag, Nje&dell! Här är bref från Kristiania.»
Njzedel såg upp och log. Krristines bref voro
hans enda glädje.
» Vill du ha kaffe, ålderman?»
>» Nej, tack> — svarade denne; han hade intet
förtroende för Njadels kaffe.
Han öppnade brefvet och blef förvånad öfver
de besynnerliga sneda raderna och den osäkra
stilen; dessutom hade bläcket bredt ut sig i fläckar
der hennes tarar fallit.
Han läste upp det, tystnade och läste igen —
det korta brefvet, som innehöll så mycket.
Nje&del sade icke ett ord, men han blef slut-
ligen alldeles hvit i ansigtet. Då åldermannen lade
brefvet ifrån sig, tog han det och satte sig till att
stirra i det, fastän han icke kunde läsa skrifvet.
Men det hade länge småkokat i åldermannen,
han reste sig häftigt och utropade: »Det är några
skälmstycken med i det här, Nje&del! Så sant jag
heter Lauritz Boldeman Seehus, är det några satans
konster med i alltihop. Jag tror inte på bror din,
jag, så mycket du vet, det. «Först gickihan och
talade om för oss, att Kristine nödvändigt ville
ha honom; hon var bara rädd, att du skulle ha
något emot det. Så fick han oss till att råda och
prata dumheter för henne, och så inbillade han oss,
att allt var fröjd och gamman. Men jag har länge
märkt på Kristine, att> — längre kom han icke,
ty målet svek honom, och han tog sig en pro-
menad ut i köket, der han snöt sig ett par gån-
ger med buller och brak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
