Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rn 102 —
flickor ropade efter hvarandra och gjorde sällskap,
leende och berättande historier från natten, medan
sömniga konstaplar gingo och väntade på aflös-
ning. |
Det var ungefär samma slags menniskor, som
voro ute vid denna timme, fattiga och torftiga
figurer. Någon enstaka välklädd herre, som hade
tillbragt natten ute, smög sig hemåt med svansen
mellan benen, blek och skamfull i den klara mor-
gonsolen.
Och emellertid sofvo de fina qvarteren uppe
1 staden med nedrullade gardiner och stängda por-
tar. Det var en sublim, majestätisk sömn, som
vederqvickte dem, hvilka vakade öfver staden, öf-
ver staten, öfver folket och dess klenoder; och
huru klar morgonsolen än var, kunde den ej upp-
lysa det mysteriet, att de, som sofvo voro de, som
vakade, och de, som vakade, voro de som det va-
kades öfver af dem, som sofvo. Men brådskan
grep omkring sig i smågatorna, längs käerna och
utåt hamnen.
De små ångsluparne pepo och flögo bort som
pilar; | ett. stycke rut. på. redden, låg ett af de’stora
aängfartygen vesterifran och väntade att hamnbe-
tjeningen skulle bereda det plats vid käen. Fiskare
kommo in, och de, som redan voro komna, käbb-
lade med uppköpare och tjocka kärringar med
stora flata korgar.
Johan Bennechen gick bortåt fästningsbryg-
gan; der låg ett stort, grönt, engelskt ångfartyg.
Ångmaskinen arbetade, folk sprang af och an,
tunnor och lådor stodo utmed käen, och i en sär-
skild pyramid voro solida kistor uppstaplade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
