Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RR sa
— 199 ESA
» Very well! Biljetter utskrifvas ombord; var
så god och stig pål»
» När går fartyget?» frågade nu Njedel.
»I morgon bittida,» svarade den andre. Och
med en fart, så att det svindlade för Njzdel, ut-
vecklade han sin linies alla fördelar, huru lyckligt
det var, att de just träffade honom, och huru be-
qvämt, att de nu kunde gå direkt ombord och
slippa utgifter med logis i land.
Detta sista slog dem bägge, och de gingo
ombord med agenten, som inom en qvarts förlopp
skaffade dem kojer förut på andra plats, skref ut
biljetter, tog emot förutbetalning, qvitterade och
slutade med en klatsch i händerna: » All right!
first class, altogether!»>
Då nu detta var i ordning, gingo de i land;
men Njedel hviskade till åldermannen: «Bara han
inte svar enyskälm, "den det fine herren; nantalte
så fort.»
Men åldermannen smålog öfverlägset och sade,
att det var amerikanskt. Nu gälde det bara att
få reda på målet och så att få träffa Kristine på
sjukhuset. Njzdel ville, att de skulle gå direkt
till kungen, men åldermannen skrattade åt honom
ännu en gång och började deremot att fråga alla
han mötte efter vägen till departementet.
Men han hade otur; de festa skrattade eller
svarade med en qvickhet, andra stannade för att titta
efter dem. Det var också ett ovanligt par: den
lille rödkindade åldermannen i gul sjötröja och
pelsmössa, och den långe, krokryggige jätten med
det vilda skägget och de underliga ljusa barna-
ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
