Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S=0000
folket. Men just derför synas mig de moderna,
högstämda loftalen öfver bonden —>
» Ja, inte sant!» utbrast amtmannen glad, » detta
beklagliga öfverskattande af folket är i grund och
botten ingenting annat än en täckmantel för obskur
äregirighet —>
— »Och vantro!» inföll presten. De båda
herrarne förstodo hvarandra och fortsatte samtalet
med dämpade, förtroliga hviskningar.
Redaktör Mortensen kom sent. Han var en
af de få herrar, som ej buro någon dekoration.
Men af det lugna, tvärsäkra sätt, hvarpå han hel-
sade här och der och klappade en och annan på
axeln, kunde man se, att det var en man, som
hade säkert fotfäste.
Han hade i sjelfva verket också blifvit en an-
nan menniska under de sista åren, sedan han öfver-
tog » Folkets sanne vän». Någon gulspräcklig skjorta
kunde ej längre komma i fråga; redaktören var
prydligt klädd och uppträdde med den förbehåll-
samma värdighet, som kläder pressen så väl.
Delphin iakttog honom skarpt och räknade
ut, att redaktören hade haft en hemlig samman-
komst med statsrådet.
Det hade han också. Statsrådet talade först
litet retligt till honom om historien med dokumen-
ten i Kaos. Men Mortensen tillät sig att afbryta
kort: »Samme titulus Mo börjar bli litet obehaglig,
herr statsråd. Han går och talar om mystiska
historier om en viss fru Gluncke, som —>
»Hm» — svarade statsrådet. »Ni har rätt;
jag har länge varit missnöjd med honom; tyvärr
börjar han visst att bli barn på nytt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
