Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» Tillåt mig, herr statsr — herr amtman,» in-
föll Mortensen med sin vördnadsfullaste stämma,
» tillåt mig att påminna er om ett gammalt ord-
språk: den, som Gud ger ett embete, ger han också
förmåga ett förvalta det.>
» Tack för det ordet, tack, herr redaktör!» ut-
brast amtmannen och fattade hans hand med värme.
»Ja, ni har rätt; alltsamman måste komma ofvan-
ifrån!» och han vände sina ögon upp mot den
klara blåa vårhimlen, som hvälfde sig öfver hus-
taken.
Nu började extraordinarierna Hiorth & Ben-
nechen att låta champagnekorkarne smälla, hvilket
var deras andel i denna vigtiga dags tilldragelser;
och sällskapet närmade sig allt mera matsalen, der
statsrådet småningom samlade de förnämsta om-
kring den öfre ändan af bordet. Det blef en för-
väntningsfull tystnad, då han höjde sitt glas och
började tala:
»Mina herrar! När jag låter min blick glida
ut öfver denna samling, är det en tanke, som ovil-
korligt slår mig: hvad är det, som sammanlänkar
oss alla så fast? Jo, det är det gemensamma ar-
betet för, den gemensamma hängifvenheten för vår
upphöjde monark.»
Mortensen måste småskratta bakom gardinen,
der han stod och gjorde anteckningar. Han tänkte
på ett tal, som han sjelf hållit i samma sal och
öfver samma ämne, men för en annan publik.
Emellertid tog statsrådets tal i dag en högre
flygt än vanligt, isynnerhet upptecknade Morten-
sen mycket noga slutet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
