Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 220 —
är allvarligt; hans majestät väntar, att hvar man
gör sin pligt.»
Efter dessa ord vände han sig hastigt om ef-
ter en flyktig helsning, gjorde ett tecken till amt-
man Hiorth, och bägge skyndade genom rummen
och försvunno i den lilla dörren, hvars förhänge
ljudlöst föll tillsamman efter dem.
I en upphöjd sinnesstämning åtskildes sällska-
pet, och Mortensen skref i sin annotationsbok:
»Det var ett af dessa stora, oförgätliga ögon-
blick, då man liksom känner verldshistoriens puls-
slag.» —
Fru Bennechen hade redan dragit sig tillbaka.
Öfverväldigad af denna dags sinnesrörelser kastade
hon sig på sängen i hysterisk gråt.
Men i de tomma salongerna vandrade Georg
Delphin rastlöst fram och tillbaka. Han skulle
först vid supén infinna sig på slottet, och det var
honom omöjligt att lemna huset utan att ha sett
Hilda.
Betjenterna och pigorna röjde af bordet, drucko
champagne och skrattade, så att kammarherren
flydde ända in i det innersta kabinettet, tveksam,
missnöjd med sig sjelf — men ändå var det honom
omöjligt att gå.
Slutligen ropade han på huspigan, som han
kände, och frågade efter fröken.
» Fröken är i sitt rum och packar. Vet inte
kammarherrn, att fröken reser till Amerika i qväll?>
frågade flickan, hvars vackra ögon lyste af cham-
pagnen.
Delphin kände sig obehagligt berörd och sade
kort: »Fråga fröken Bennechen från mig, om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
