Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olsens. blackgula sto, Sofie tror jag de kalla henne.
Den andra, den bläsiga, har slagit upp —>»
» Nej, kammarherre!» utropade Johan. »Nu
går det omkring för mig.»
»För mig också. Annars har jag min vis-
dom från Mortensen, som trots alla sina tändstickor
har blifvit presenterad vid hofvet. Åh, hvad jag
afundas er, doktor, som kan få komma bort från
allt detta!»
Hans ansigte blef plötsligt så slappt och gam-
malt, att Johan tyckte synd om honom.
» Ni skulle följa med oss, kammarherre!»
»Jag är ju i uniforml!>
Men då Johan smålog, tillade han: » Ah, ni
tror att det var ett dåligt skämt — nej, det var
allvar. Ser ni, de uniformerade stanna qvar här i
landet — de uniformerade och de trasiga! Den
sista råttan, som lemnar fartyget, blir fattighus-
föreståndaren. Det är ett framtidsembete: Kong-
lig norsk Öfver-stats-fattighusföreståndare med
rang och uniform som krigskommissarie. Jag
skulle sjelf ha sökt den platsen, om jag inte hade
fallit i onåd.> ;
»Och dessutom,» fortfor han, i det han blan-
dade till ett nytt glas, >»om jag än kunde undvara
staden, så kan staden sannerligen inte undvara mig.
Huru skulle det gå med dessa stackars menniskor,
som sofva der uppe i denna lilla karrikatyr af en
hufvudstad, om de vaknade tidigt en morgon utan
kammarherren? Ty ser ni, min käre herr emigrant,
hvad som plågar oss här, det är ett litet tvifvel,
en liten farhåga för att allt inte är så alldeles
comme il faut hos oss -—- inte fullkomligt euro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
