Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att slita och. rifva i hennes hårtestar, så att hon
blef så förskräckt, att hon gallskrek. Då kilade
det ludna ner som en pil, och så opp utefter
armarna igen och opp i hufvudet och slog henne
om ansiktet med den långa svansen. Mor var
inte eljest rädd af sig, men den gången trodde
hon, att hon skulle dåna i skumrasket däroppe.
Så snart hon blef fri, flög hon utför stegen och
slog till vindsluckan efter sig. Och väl var det,
annars hade nog Kurre hoppat ut i skogen igen.
När hon kom ner, så var hon alldeles
krit-hvit i ansiktet af förskräckelse, men Greta
skrattade, så hon höll på att storkna, och Svante som
var lugnare berättade alltsammans.
Mor var inte alldeles lika förtjust öfver
upptåget som barnen.
“Ja, om nu patron ändteligen ska ha den,
så är det bäst, att ni tar min stora lockkorg och
går till herrgården med den i eftermiddag,
medan far och jag går öfver till Johan Ersons.
Han skadade sig i trösken i går, och far sa, att
han ville si om’en, så julaften det är.“
Det passade utmärkt för Greta, att både far
och mor voro borta — för så enkelt, som att
bara gå dit med Kurre i korgen, det var då inte
alls att fira jul. Ståtligare än så skulle det allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
