Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sista huset vid byns utkant i en ytterst usel
stuga, men han hade på gården ett stort lider
för sina vedtrafvar, och därför bodde han kvar,
fastän han hade skäl att frukta, att taket en
vacker dag skulle falla öfver honom. Ingen
hade han, som såg om sig, och gammal och
skröplig började han själf bli.
“Det dröjer ett par månader, innan han
kan bli bra, har doktorn sagt“, sade Knut, umen
han har då alltid varit så argsint af sig, så det
kan just vara rätt åt honom."
"Fy, så du talar!“ sade modern. “Sådana
ord vill jag inte höra.u
“Minns inte mamma, när han tog min nya
kälke utan lof och lassade ved på och bröt sönder
meden, och hur han slog mig med ett vedträ,
för att jag råkade knuffa till honom, när jag
åkte skridsko på kärret? Det rådde jag inte
för, och det skall han allt få betaldt för någon
gång —" mumlade Knut.
"Du gör mig så ledsen, när du talar så
där“, sade modern, som stod vid bordet och
bakade rågbröd.
"Inte tänker jag göra mor något illa inte",
sade Knut skrattande och slog armen om hennes
hals, så att hon skrek och ropade:
"Men så stryp mig då inte, gosse!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
