Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, hon hvilar. Hon har slumrat redan
I den sömn, oss alla förestår.
Du som gråter, du som kånner svedan
Af det grymma ödets gifna sår,
Sådan är alltjemt dess blinda delning,
Sådant är vår framtids falska hopp:
Sållan — sållan mera än en telning,
I sin knoppning ryckt af stormen opp.
Hon var ålskad, denna sörjda Maka,
Hon är saknad, och förtjent deraf,
Sållheten förrådisk tog tillbaka
Hvad den en gång dina dagar gaf.
Minnet skall ej hennes rykte finna
Ibland stojet af-en fåiång verldj
Blott i din, var hon en skaparinna
Af en sällhet, som, förutan il^rd,
Var er begge desto mera vård.
Det är skalet blott, som verlden idömmer,
Alltid liknöjd, hvad der inom fins;
Sjålens värde, som med köld hon glömmer,
År hvad vånskapen med saknad mins.
Detta ågde hon, som nu försvunnit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
