Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibland alla Spartas Tärnor
Steg hon lysande och klar,
Liksom Sirius’ bland stjernor,
Och sin Faders högmod var.
Hon, som gjort hans lefnads värde,
Fick hans hela ömhét blott;
Mot hvar Romare han närde
Gammalt hat i rågadt mått.
Under dessa känslors strider,
Af Sparlaniskt högmod svälld,
Spör han Tärnan, när hon lider,
Tålig, tyst och oförställd:
(<Barn! hvi blekna dina kinder?
Och hvi mörknar så din blick?
Hvilka äro ódets hinder
Mot din lyckas glada skick?
Gick jag ej, med sträckta händer,
Dina önskningar emot?
Och, när nästa sol sig tänder,
För jag dig till altar’ts fot.»
I sin liljehvita slöja
Hon sitt bleka anlet slöt;
Brutna suckar bröstet höja,
Och en tär ur ögat bröt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
