Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ånnu så bondblyg och så rå,
Fick detta infall i sin hjerna.
Min Nådiga skall likväl tro,
Att jag, som gammal Stockholmsbo,
Skärpt henne lagen, och med råtta,
För hennes mindre varma nit,’
Att, som sig bordt, min skaldkonst såtta,’
Så väl i annat, som i detta,
I högre dag och mer kredit.
Så strängt jag förehållit henne
Bondaktigheten, som hon haft,
Att rodnän steg på hennes ånne.
Då kan ni tänka, med hvad kraft.
Kors! skrek jag, hur du kunnat glömma
Din värdighet till sådan grad,
Att våga i en hufvudstad
För huslig sällhet blott berömma
Den bygd, hvars Söner, på sin höjd,
Åtnjuta allsköns lust och fröjd,
Att sina finkel-supar tömma;
Som gå i smutsen upp till knän,
I deras nederrökta stugor,
Bland syrsors gnäll och ungars skrän
Och näsvishet af stinna flugor;
Som söndan sandbeströ sitt golf,
Och åta middag klockan tolf,
Då man sia kål med tensked spisar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
