Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hennes sålla lugn ej mina ögon ämnas
Hon sina bilder ej för mina sinnen sträckt.
Jag vakade ännu, af ödets hot förskräckt,
Då hastigt, vid min bädd, Arsace jag hörde nämnas.
Mig detta namn gaf mod. Du har min själ förstått,
Hur den åt fasorna vid Assurs åsyn lemnas.
Jag ryser för den man, som delat mina brott.
Hvad straff, att han skall se mig rodnande förråda
Den öfverlägsenhet, han af en gerning fått,
Som, jordens afsky vård, tillhör likväl oss båda.
Jag vill, — men bör jag väl, i dessa stunders våda,
Med ännu nya brott, i honom straffa mig?
Jag kallade Arsace, som skulle mäta sig
Med den förhatlige medbrottsling, som förkränkte
Min makt och mina dar.—> Blott på Arsace jag tänkte;
Då plötsligt i det lugn, mig denna tanke gaf,
Steg dödens sändebud å nyo ur sin graf.
Jag såg hans stela hand en blodig glafven föra;
Jag tror mig ännu se, och ännu honom höra.
Kom han att straffa mig? Kom han till mitt Jörsvar?
Arsace i samma stund till liofvet anländ var.
Om Himlen till min tröst förvarat denna dagen;
Ack! hvarför går då än ej fridens stjerna opp
J denna qvalda själ, som, af förvirring slagen,
Blir kastad hvar minut emellan skräck och hopp ?
Snart bördan af mitt lif är mig för tung att bära.
Min Thron besvärar mig, och min försvunna ära
År blott en ökad tyngd för tankans sorgsna lopp.
Jag mina sorgers mått för hela verlden dÖljcr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
